piipoh

När man älskar nån, visst känner man en jävla massa som ibland inte alls går o förklara?

Det är jättejobbigt ibland men ibland så är det liksom en bekräftelse varför man lever, vad har man att leva för. Egentligen borde alla vara god över små saker från och börja med, men jag kan själv inte göra det, men ajg täker liksom..det häner varje dag att man le eller skratta eller ja..alltid nånting och vara glad över trots att ibland mår man inte bra. Och man har allt och leva för man lever för småsaker som händer i livet. Kärlek, hopp, tro.

Men vem kan tänker så när man är jätteledsen? Inte så många tror jag inte.

Men med mig, när jag känner kärlek så är den störst av allting, men så fort det går dåligt och jag blir ledsen, OMG min värld rasar, jag orkar inget med nånting annat överhuvudtaget men ajg försöker när det väl händer det. Det är nog naturligt, ni känner kanske samma sak? Men jag bruka inte tänka så att "eh bråka just nu det bli bra sen" utan PANG, hejdå typ. Och det är jag själv som sitter och va ledsen, på vem? Jo på allting och framför allt mig själv.

Min kärlek får mig att leva, ibland känner jag också ibland " eh vad ska jag ha en pojkvän till? jag bli bara ledsen" Jo ibland bli man ju det, men så länge man finns här i världen, så fort man rör sig tar man risken. Positiva och negativa känslor är kring oss lika mycket hela tiden. Men en pojkvän ska ju kunna vara vän, bästa vän, pojkvän, kraft, hopp och man måste tro på dom människorna.

OCh ajg har en fin pojkvän, just nu vill jag säga att han är världens finaste, det vill jag hela tiden men jag är rädd för att vi skulle bråka bara för att jag en gång är glad och ja.. mår ok?

Aja.. vet egentligen inte vad jag snackar om, jättetrött idag och matteprov imorgon, har inte hunnit plugga så mycket.

Hoppas ni ha det fint! vi hörs!

---

KÄRLEK!

/piipoh

---

Jaghjärtadigvärldensfinaste.