piipoh

Denna blogg som ni vet kommer jag skriva mycket om känslor och tankar.

Visst ingen vet att min blogg finns, jag vll att folk ska veta, att folk ska läsa det men ändå så är jag rädd för att folk ska dömma mig. Jag vill kunna dela med mig mina känslor och tankar. Med nån som jag inte känner, eller som inte dömmer mig från mina ord eller det jag känner. Jag vill bara inte känna mig ensam, jag vill veta att det finns minst en människa som känner samma sak som mig, Tro på det jag skriver, mina känslor, att jag inte överdriver som vissa säger. Ibland när jag gråter, jag tänker liksom " vem gråter som jag just nu, varför?" Och jag vill liksom sitta och gråta med den människan eller dom människorna. Jag tycker det är viktigt att man har nån och prata med. Jag har pratat med människor jag aldrig har träffat om mina problem och har mått bättre. Så fort man behöver prata med någon så behöver man inte precis springa till en psyklog. Ja visst ibland vill man att nån ska finnas för en, lyssna på en men man kan också skriva som jag. Dom som känner samma sak får kommentera och även dom som inte känner samma sak får kommentera. Att veta att någon läser det man skriver, det man "pratar ut" kan får mig må lite bättre. Som sagt, alltid bra o veta att man inte är ensam.

Jag hoppas jag kommer långt med min blogg. Nej, inte att bli känd utan jag vill lyckas att ta ur mig saker, jag vill finnas bakom dataskräm för någon här på internet.

Hoppas alla sover gott. Vi hörs imorgon.

KÄRLEK!

/piipoh

Denna blogg som ni vet kommer jag skriva mycket om känslor och tankar.

Visst ingen vet att min blogg finns, jag vll att folk ska veta, att folk ska läsa det men ändå så är jag rädd för att folk ska dömma mig. Jag vill kunna dela med mig mina känslor och tankar. Med nån som jag inte känner, eller som inte dömmer mig från mina ord eller det jag känner. Jag vill bara inte känna mig ensam, jag vill veta att det finns minst en människa som känner samma sak som mig, Tro på det jag skriver, mina känslor, att jag inte överdriver som vissa säger. Ibland när jag gråter, jag tänker liksom " vem gråter som jag just nu, varför?" Och jag vill liksom sitta och gråta med den människan eller dom människorna. Jag tycker det är viktigt att man har nån och prata med. Jag har pratat med människor jag aldrig har träffat om mina problem och har mått bättre. Så fort man behöver prata med någon så behöver man inte precis springa till en psyklog. Ja visst ibland vill man att nån ska finnas för en, lyssna på en men man kan också skriva som jag. Dom som känner samma sak får kommentera och även dom som inte känner samma sak får kommentera. Att veta att någon läser det man skriver, det man "pratar ut" kan får mig må lite bättre. Som sagt, alltid bra o veta att man inte är ensam.

Jag hoppas jag kommer långt med min blogg. Nej, inte att bli känd utan jag vill lyckas att få ur mig saker, jag vill finnas bakom dataskräm för någon här på internet.

Hoppas alla sover gott. Vi hörs imorgon.

KÄRLEK!

/piipoh