Helt sick, men jag tar det.
Detta är nytt för mig..
Jag har aldrig varit med om det här förut, att älska någon, någon älska en tillbaka men man fortsätter att älska personen..fast..den älska inte en längre. allt känns konstigt, jag vill lägga ut en bild, flera bilder för att visa hur fina vi faktiskt är tillsammans, men varför skulle jag få det när jag inte ens fick ha en bild på oss på min skype.
Jag vill skrika, jag vill gråta ut allt jag känner, men det kan jag inte, jag får gråta hur mkt som helst o känslorna finns kvar. Om jag kunde önska, skulle jag önska att det är som det var innan, att vi är menat att vara, eller om det ska ta slut jag skulle önska att jag inte älska honom, som han känner för mig. Jag ångrar att vi vart tillsammans så länge och det inte bli nånting, visst det var massa fina minne osv, men vad är meningen när personen kommer inte leva med en livet ut? När man ändå kommer till slutet redan nu, efter snart 2 år.. Jag får stå o se allt vi har gjort, rasar ner bara såhär, men det är bara jag som ser det, varför? jo för att det är bara jag som känner, som tycker det är synd och det är jag som sitter och inte kan ta det.
Fråga om jag är trött, jag är helt klart jävligt trött på detta, men jag kämpade för jag trodde på oss, jag våga inte tro nu för att jag kan inte vara tillsammans med mig själv, jag kan inte vara kär i mig själv, jag kan inte se "vår" framtid själv..
Jag hittar bara inte ord, vad ska jag skriva? snart månads dag men han älskar ju inte mig, han skulle inte ens märka att det är "nu denna dag vi ska ut o äta" Jag är ledsen, väldigt ledsen.. jag hittar inte ord..Varför jag ska till thailand den 25e till den 9e? jo för jag tänkte när jag är i Sverige så kan jag vara med honom, den 10e till den 11, då ska vi fira 2 års dag och vad nu? det kommer inte finnas en dag varje månad där vi gå ut o äta, aldrig mer.. känns konstigt att dra dit idag, sova sista natten där, ses kanske sista gången..Omg..hur ska jag klara det?
Men jag har inget val, det är la bara just stay strong.
/piipoh
